emmatalang

Det löser sig, det gör det alltid.
Nu är man inte vacker.
Men förmodigen så kommer jag att bli.
Jag tror faktiskt att en dag så kommer jag stå där:
Där i rampljuset. Som en beautyqueen och bara lysa.

Pain, pain & pain..
Så skönt är det, eller inte!
Men det kommer förhoppningsvis vara värt det.
 
Jag saknar mina vänner.
Jag saknar mina barn.
Jag saknar mitt jobb.

Vad ska det bli av mig?
Våga chansa eller bara gå hemma & fortsätta mitt tråkiga liv & bara vänta på att något bättre erbjudande ska dyka upp. Vem vet om det kommer göra det? Här har jag fått mitt livs chans.. Vad väntar jag på? Varför är jag så osäker?
Jag är ju Emma Lang. Jag är cool inte mes. Fan jag måste skärpa mig när det kommer till dom här mer seriösa grejorna. Allt är så nytt. Det kan bära eller brista? Jag bestämmer...

Idag var jag och min fina syster ute och traskade i vinterkylan. Det blev en lång promenad.
Kallt som tusan var det & så fort jag tog av vantarna så förfrös fingrarna. Helt galet. Här kommer man hem från ett soligt Thailand så har vi snö det hemma. Trotts detta så var jag faktiskt positivt överraskad när jag klev utanför dörren ut i kylan . För det var verkligen ett underbar väder. solen lyste på väldigt gott mellan varven. Vi gick upp & ner för backarna och hela & stannade sedan nere vid havet för att ta lite fina bilder. Viking som man är stod man i bara klänningen. Mysigt!
Sen tog Sanna också massa fina landsskapsbilder till skolan. Sedan traskade vi hemåt längst sundvik och hela ålabodsrundan. Det var starkt av oss :)