emmatalang

Att vara lycklig är inte ett permanent tillstånd.
Det är sorligt att vissa alltid ska behöva gå runt & må dåligt  medans andra går runt & är förrvirrade.
Varför är livet inte lättare? Varför kan man inte bara få må bra & vara lycklig?
Det är hemskt att man ska behöva leta upp lyckan. Sen när man väl funnit den måste man kämpa för att få behålla den & det gör man oftast inte så länge. Så lyckan är bara ett jävla lureri. Fy på den!
Man kan jämnföra lyckan med fyllan. Den vill man ju också gärna uppleva. Man mår bra under tiden man har den.. men den varar inte länge & efteråt mår man bara skit.
Jag har exempelvis nästan varit lycklig hela helgen. Har haft min bästa helg på länge då jag bara var mig själv, ung, snygg, levde livet till fullo. Älskade livet för tillfället. Jag var lycklig. Vad händer när det bli måndag. Jag blir så deppad. Mycket för att jag inte kunde njuta mer utav livet, jag är tillbaka i min förrvirrade vardag. Lyckan kommer, lyckan går.
Jag hatar att den bara ljuger för oss!

Försöker tänka ut hur jag ska göra en snygg övergång till nästa text då jag vill att ni ska förstå att den hänger ihop med den första här ovanför... kommer inte på någon, så jag bara fortsätter...

Alla killar är svin. Jag känner mig lycklig & har en härlig känsla i hela kroppen. Lyser upp så fort jag får ett mess från den jag tycker om. Jag blir nöjd av att få den hetaste killen i stan. Jag ser fram emot underbara dejter. Jag blir glad att få pussas med den perfekta killen för kvällen & jag mår bra just för stunden. Jag är lycklig. Sen får den där jävla lyckan ett bakslag & allt kommer emot just mig.. vad har jag gjort för fel? Alla killar är svin. En träffar en annan tjej bakom ryggen på mig. En bor på andra sidan jorden. En förföljer mig & är besatt utav mig. En bor i en annan stad. En är sliskig & äcklig. En är för osäker. En gör slut innan första dejten. En är en ljugare & fegis. En är otrogen mot sin tjej... Vilka svin!
Men ändå slutar jag aldrig hoppas på att nästa kanske är bättre.. Jag har kanske bara maximal otur?
Jag tänker inte deppa för någora killar. Aldrig livet.
Jag är Emma Lang. Jag har aldrig blivit dissat & kommer förhoppningsvis aldrig bli det...
Killar är som bussar. Missar man en tar man bara nästa. Så nu hoppar jag på nästa... Bär av till Götet faktiskt ;)
Ska jag hitta lyckan där? Och ska jag vara olycklig fram tills dess? Är alla killar svin?